ÅHHH vad jag är irriterad. barn alltså. orkar inte med dem. såhär var det idag:
Hämtar barnen på skolan, allt går ok på vägen hem men vi är hemma lite sent. Barnen ska göra läxorna och jag måste laga mat. Skulle göra en lite komplicerad mat så är ganska stressad. S vägrar sätta sig vid bordet och P börjar med läxorna. P försöker alltid göra läxorna så snabbt som möjligt så hann ska hinna spela datorspel. Idag förstod han inte sin tyskaläxa så han börjar skrika att han inte kan göra den och att han inte fattar något. Jag förklarar snabbt för honom medans jag lagar mat. Han fortsätter skrika. Säger att jag inte bryr mig om honom. Och att han måsteb fråga läraren om läxan så kan han göra den på Torsdag istället.
Jag förklarar att det är thanksgiving på torsdag så de finns ingen tid för läxor då. Han bara skriker och skriker. Jag orkar inte bry mig så mycket för jag är mitt uppe i maten och aa. De enda jag säger är att han nu inte kommer få spela dator eftersom han uppfört sig så dåligt. Då förklarar(skriker) han för mig att jag är världens sämsta au pair och att jag bara tänker på mig själv m.m. jajaja. Så kommer pappan hem. Peter säger att jag har varit så taskig och vägrat hjälpa honom med någonting och massa annat. HELT ÄRLIGT? vad är felet alltså. Jag ska inte behöva förklara mig. De enda jag försöker göra är mitt jobb. Pappan försvarar väl mig lite men P bara vräker på med hur dum jag, bara bryr mig om S, aldrig hjälper honom, fattar ingenting. Det är väl det största problemet som au pair, jag får bara acceptera det, saker som jag aldrig skulle tillåta annars, men vad ska jag göra? Jag har inget straff mot barnen, de har bara föräldrarna. Tänk vad barnen skulle ljuga iväg om jag någonsin hade höjt mitt röst ens. Jag skriker aldrig när jag är arg, men idag var nog första gången som jag verkligen fick lust. ÅHHHHHHHHHHHHHHHHHHHh. blä, nu ska jag försöka glömma detta, bläblbläblbälbäfjfbjefwasiodfasnkj
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar