Ja, vad ska man säga.
Förra veckan bara flög iväg, alltså vad händer!? Hur kan mitt år här bara vara slut sådär. Jag vill inte lämna fina Luzern, mitt kära hem.
Förra veckan var så underbar.
Eller, dagarna var inte så bra. Hade för mycket att fixa med och P betedde sig väldigt dåligt tyvärr. Kvällarna var bra iaf, känner verkligen att jag spenderat så mycket tid som går med alla. I fredags när jag slutade jobba mötte jag upp Amanda och Sanna. Vi köpte lite gottigott och satte oss by the lake ( standard). Myskväll med vin och härligt sällskap sen gick vi ut och dansa lite. Kom hem vid tre kanske, svettig och dan. Gick upp vid 8 för att sitta barnvakt 8-12. Sen gick jag och Anna på stan ett tag.
Kom hem, fixade iordning mig, drog till bahnof och köpte vin m.m. Åkte hem till Amanda och taggade lite. Sedan tog vi tåget till Zürich för gå på Zürich fest, sååå roligt. och lite galet. En stor fest som bara är var tredje år i hela staden.
Vi gick runt, träffa massa folk, dansade, lyssnade på musik, drack gott och hade det helt enkelt allmänt bra. Vid tre mötte vi upp nattis, och festade lite mer, tog halv sju tåget hem.
Igår vaknade jag vid ett tiden, var DÖD. haha, men jag och Anna drog till lido och mötte där Amanda&Sanna för att sola lite. Efter några timmar gick jag hem och fixade mig. Drog till bahnof och köpte lite plockmat mötte sedan upp Sam (by the lake) och hade en supermysig middag. Kollade på solnedgången, pratade om alla minnen, allt vi ska göra i England. Amanda och Sanna kom även lite senare.
Idag jobbar jag såklart, så ska strax ta tag i livet och åka till ett jordgubbsplocknings ställe med barnen och Sam. Ikväll väntar som sagt en hej då middag med min värdfamilj. helt stört.
Alltså, jag har haft ett sådant helt sjukt underbart år! WAAAH. Alla människor jag träffat, vänner för livet, allt jag lärt mig, som jag utvecklats att jag har fått bo på denna underbara plats i ett år. Jag verkligen kan bara och sitta på balkongen eller var som helst och njuta. Det är så vackert!!!
Att skiljas från mina vänner är också svårt, man kommer varandra så nära på så kort tid eftersom vi är här utan familj och andra vänner så man är liksom de enda man har. Vi är en egen liten familj. Att åka härifrån, är som att lämna sitt hem i Sverige, fast värre för att jag vet att det aldrig kommer kunna åka tillbaka. Visst kan jag åka till Luzern men inte till alla människor.
Helt sjukt långt inlägg, vem orkar egentligen läsa? Skriver bara av mig, för det var väl ändå det den här bloggen var till för.
Nu är det iaf slut på bloggandet, tills vidare. Kanske börjar i England igen. Mitt år i Schweiz är över och nu är det dags för nästa äventyr.
Tack nattis, manda, becca, sammie, emma, kjersti, brie, ash, anna <3
Ni har gjort det här året till det bästa, love uuuuuu!
