Jag har så mycket tid att tänka här borta i Schweiz. Nästan för mycket, jag har alltid haft lite för mycket tankar nästan och nu när jag har tid för det så spricker jag nästan :)
Det jag funderar på mest är vad som ska hända efter det här året. Jag har så mycket valmöjligheter. Antingen kan jag åka tillbaka till Sverige och plugga, åka tillbaka till Sverige och försöka hitta ett jobb, försöka hitta ett jobb i något annat land eller ta ännu ett år som au pair. Jag har varit här i snart tre månader och känner inte alls att jag är klar, kanske känner jag det efter ett år men jag vet inte säkert.
Igår hade jag som sagt mycket tänk-tid i en fjorton timmars bilfärd. Mest var jag irriterad. För att barnen var sjuka, för att jag var tvungen att sitta i bak mittemellan dem, för allt egentligen. Men, såklart visar jag inte det. Jag tror inte familjen sett mig sur en enda gång sedan jag kom. Vilket jag anstränger mig så mycket för, kanske är det bättre att bara vara sur när jag är sur? eller ingår det i jobbet att alltid vara glad även när man har en dålig dag? eller är inte det bästa att vara sig själv?
Jag är verkligen inte mig själv med min värdfamilj vilket kanske låter konstigt, men jag är liksom i någon slags jobbhumör hela tiden. Jag är alltid jätteglad, säger inte allt som jag har lust att säga, tar så mycket dumt från barnen utan att någonsin tappa humöret, jag säger till dem men aldrig sådära arg. För då kan de ju springa till föräldrarna.
Jag tycker det är jobbigt att inte veta hur jag ska vara, hur jag ska reagera på saker. Är det bra att alltid vara lugn med barnen, hur dumma saker de än säger? När är det nog? Hur mycket ska jag behöva ta?
Imorgon åker min värdpappa till USA i en vecka. vilket resulterar i mer jobb för mig. Det enda som håller igång mig just nu är att jag vet att min fina familj kommer om 10 dagar! längtar ihjäl mig. behöver få vara mig själv för en stund, få lite ny energi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar