I USA är svenska au pairer väldigt eftertraktade, dels för att vi är ganska bra på engelska, har ett bra rykte bland föräldrarna m.m. Men något som min värdpappa har förklarat för mig är lite är att det ofta är ganska problematiskt med svenska au pairer:
- Framställer sig som bättre än vad man är i ansökan ( så familjen får för höga förväntningar)
- Berättar inte när man tycker något inte funkar så bra
- Är ganska bortskämda (vet inte riktigt om jag håller med om det men...)
Det är tydligen ganska vanligt att en svenska au pair kommer till usa (och då är största anledningen inte att lära sig engelska eller vara med barn utan upplevelsen av att ha varit i usa och skaffa nya vänner) men man får en familj som är ok typ. Det är lite saker man inte gillar, men man säger inget för man vill ju inte verka jobbig? Sen blir sakerna lite värre, och man börjar längta hem. Man pratar med sina föräldrar som jättegärna vill att man kommer hem igen. Så då efter några månader åker man hem igen utan att familjen ofta ens fått någon förvarning om att man inte trivdes!
Medans det kan bli samma situation för t.e.x en tysk au pair men då är det dels fler saker som håller kvar dem som att de ska lära sig bättre engelska och sen är deras föräldrar mer '' har du påbörjat något ska du slutföra det''.
Sen när jag frågade varför de då har haft svenska au pairer nu, om nu de är bättre från andra länder svarade han '' de är bara svenskar som vill komma till Schweiz'' ;) Sen innan jag kom ville det också försäkra sig om att jag var ganska självständig och hade fler än en orsak att åka hit så jag inte skulle åka hem såfort något blir lite jobbigt!
Jag tror det är något man ska tänka på lite om man åker som au pair iaf, det är ju oftast lättast att ta den enkla vägen när det blir jobbigt men oftast mycket tråkigare om man alltid ska vara bekväm :D
puss&kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar