Innan jag kom hit var jag verkligen orolig för allt! Om familjen skulle gilla mig, om jag skulle gilla familjen, ifall jag kunde tillräckligt med engelska och tyska m.m. Nu förstår jag verkligen inte varför jag höll på och slösa så mycket tid på att vara orolig?
Familjen är helt underbar, föräldrarna är så öppna och trevliga. De får mig verkligen att känna som en del av familjen redan. Barnen är jättegulliga och har inte alls svårt att vänja sig vid nya människor som jag trodde. Jag vet såklart att det kommer bli en del problem, speciellt med hemlängtan och så. Men just nu har jag det väldigt bra! Antar att det bara är att njuta så länge jag kan.
Efter som min värdpappa jobbar på cc så har han pratat väldigt mycket om hur au pairer oftast är och vad de stora problemen kan vara så jag hoppas jag kan undvika sådant ifall jag är medveten om möjliga problem! Med vänner och så har jag inte riktigt tagit kontakt med någon än. Au pairen innan mig lämnade några nummer till hennes vänner som fortfarande är kvar här men jag tänkte att jag kan ta tag i sådant efter jag har kommit in med familjen och så.
Men nu ska jag sova för jag är helt slut efter hikingen, värmen och all ansträngning antar jag. Brukar i vanliga fall somna typ tolv, här kan jag däcka redan vid nio/tio :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar