Ja, nu är även jag en av dessa.
Men imorgon är det exakt 6 månader sen min och Tims första dejt.
Tim är min första riktiga pojkvän och min första stora kärlek.
Jag blir förvånad varje dag över hur han står ut med mig, får mig att känna mig speciell varje dag och alltid gosar med mig på natten.
Han åker tre timmar på natten för att hämta mig när tåget slutat gått så vi ska kunna vakna upp tillsammans.
Han ger mig alltid frukost på sängen.
Han får mig alltid på bra humör för han säger att han blir så glad av att se mig le.
Han pratar om våran framtid och säger att han vet att jag är rätt.
Att vi är '' meant to be''.
Jag har alltid trott att jag är för jobbig, för tjatig för att kunna träffa någon som kommer kunna stå ut med mig hela livet men helt plötsligt så tror jag faktiskt att det finns en liten chans att Tim kommer stå ut med mig hela livet.
Jag kunde skratta åt min syster och hennes pojkvänner som hon trodde hon skulle vara tillsammans med hela livet, och sa alltid till mamma och pappa att hon tänkte orealistiskt. Men sen träffade hon Eric och vi alla kände verkligen att det var annorlunda. (mer än bara det att hon var gravid ;) )
Nu ska dem ju gifta sig om några månader.
Nu ska dem ju gifta sig om några månader.
Men jag hoppas att folk känner samma när de ser mig och Tim. Att något har ändrats, att det faktiskt är vi.
Jag ska i alla fall göra mitt bästa för det.
Jag ska försöka att inte tjura för att han somnar i mitten av filmen, tar en nap när vi har en timme kvar innan jag ska åka hem, eller helt enkelt säger något som jag inte håller med om.
Jaja, stort kärleks inlägg. Men har man hittat den mest underbara killen i världen så är det helt OK.
XXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXX
cat
Älskar dig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar